Kapitel 1 - Saltkungens tunnlar

[Nordbo]

Wolfram

till Taid: "Vi får undersöka. Häng med!" och drar med sig grabbstackarn ut ur växtrummet tillbaka mot där det pågår action, ljus och vapen i vardera hand. Vilket av de två scenerna 'Marthas brottas med skalbagge' resp. 'Krabban i korridoren' ser vi först ?

[sastaz]

Martha, Skingra fruktan behöver beröring. Är du okej med att vidröra krabban? (Förutsätter det tills du säger annat.)

Wolfram, ni kommer ut och ser Martha och en stor krabba sakta närma sig varandra. Martha har utsträckt hand och krabban klorna i vädret - ser det ut som.

[2097]

Martha
Om jag hinner äta upp vingar och annat av baggen först så vill efter det jag gå fram till krabban och kyssa den och i samma veva skingra dess fruktan. Min största prio är att äta baggen. Jag förringar inte en sådan gåva.

[2097]

Martha
Så förutsatt att jag har vördnadsfullt knaprat i mig skalbaggens generösa presenter så tänker jag mig full on the lips krabb-kyss:


Kapten Twist ville trösta sin älskade. Med mun och tungas beröring, snarare än ord, ville hon förmedla »Var inte rädd för människorna här. Den spyende gegga, det färgsprakade skimmer av skönhet, hopp och tomhet, som föder Ur-Kaos, min ödesmakt, min dotter-och-son… den geggan finns även i dom.«

[Nordbo]

Wolfram

medan Martha kompisbrottas med skalbaggen, utbrister kustbon Wolfram: "Seafood! Man tackar", langar facklan snabbt till Taid och slänger sig fram för att attackera krabbans ögon.
Anfallsslag: [1d20+4] = 10+4 = 14, Morgonstjärna skada: [1d8+3] = 3+3 = 6

[2097]

Jag är vid krabban alltså. Så det är risk att jag får morgonstjärnan i huvet. Och Taïd har en kniv i ena handen och en lanterna i andra

[Nordbo]

Jag läste meningarna

Om jag hinner äta upp vingar och annat av baggen först så vill efter det jag gå fram till krabban

och

förutsatt att jag har vördnadsfullt knaprat i mig skalbaggens

som om att det var lite halvöppet om Martha kanske inte riktigt hunnit fram till krabbhånglet under tiden andra spelare hade tid att agera - men jag låter SL avgöra det förstås. Och självklart är Wolfram inte ute efter att nita en lagkamrat - och om det är seriöst, ej heller hennes nya love interest

[2097]

Let DM sort it out! För min del skulle jag urgärna vilja hinna m båda. tänkte att ni var ju i blomsterträdgården

PS har reflekterat lite över spelet och tycker jag har varit lite ointeraktiv, kom kanske på lite fel fot osv. Gillade att DM beskrev min RP så himla mystiskt

[kroken]

Jag får tydligen inga mail längre när någon postar, så har missat att ni kör på. Jag är ju lat att inte logga in här och kolla varje gång. Så nu är jag osäker på vem jag är med och var haha

[2097]

Det är pga GPDR♥

[Nordbo]

Wolfram

blind av sin iver efter saltad krabba missade Wolfram att se att Martha redan börjat snaska mule med kräftdjuret. Han tvärnitar, häpnande över vilka konstellationer som kan uppstå i (eller under) en stor stad. Är detta det 'mångfald' han hört talas om ?

snygga illos btw! cut-outs är alltid coolt

[sastaz]

Väl improviserat alla! Jag svarar in game ikväll.

Kroken: när jag spelade i Nordbos kampanj bookmarkade jag sidan bara och refreshade då och då (typ på tunnelbanan hem) för att se vad/om de andra skrev. Logga in gjorde jag bara när jag funderat en stund och kände mig redo att skriva själv.

[sastaz]

Ni befinner er alla i skalbaggerummet. Martha har aldrig lämnat det, ni andra har återvänt från växtrummet efter att några av er hört ljud därifrån.

Gotthard kom först och var där när krabban anlände, ni andra möts av bilden där Martha omfamnar krabban som 2097 postade när ni kommer tillbaka.

Efter omfamningen rör sig krabban i en halvcirkel kring Martha, som i en dans, släpper sedan greppet och vänder sig mot resterna av skalbaggen. Snabbt och varsamt plockar den upp större delen av skalbaggen, vänder sig om och börjar gå mot korridoren som ni ännu inte undersökt.

[2097]

Martha

Taïd! Besättning!

Ser ni vad vi har att göra med? Vi är inte ensamma här nere. Vi är närmare kärnan än någonsin.

Hittade ni nycklarna där borta? Så kan vi följa vår senaste medlem nu! Kom med!

Med min högerarms sköra, torra trådar och röda, blanka ulna och radius vinkar jag till mig min besättning, och börjar följa efter Krabbo.

Hur ligger vi till med ljus, DM? Är fortfarande på första flaskan.

[Nordbo]

Wolfram

spanar med nyfikenhet efter den 'besättning' Martha ropar till. Krabbor, salt och besättningar.... det är ju nästan som hemma i Klakton!

[kroken]

Gotthard

Stänger min mun förvånat, tittar på dom andra utan att röra huvudet, tecknar i luften med pekfingret och långfingret att vi ska gå (går i luften med handen, fingrarna är benen).

[sastaz]

Krabban lyfter skalbaggen högt över kroppen och den rör sig snabbt framåt. Först in genom korridoren, genom resterna av en förkolnad trädörr och in i en bred sal med stora, dekorerade stenblock längs ena långsidan. Krabban tar vänster, ned för salen och väljer sedan den högra av två nya tunnlar.

Tunneln löper ut i en hög sal. I mitten av salen står flertalet separata väggar i olika vinklar mot varandra. De fristående väggarna är högre än en människa men når inte ända upp till taket. Tillsammans ger de skenet av en liten labyrint. En vacker valvbåge är inmejslad i den norra väggen. Något som ser ut som en skräphög ligger framför valvbågen. Luften är frän här.

Krabban vandrar in med skalbaggen i den lilla labyrinten.

Martha, ingen fara med lampoljan än, mer än hälften kvar. Förresten kände du vid omfamningen att denna varelse inte är hemmahörande i urkaoset utan tvärtom en representant för ordning och struktur. Kanske från Mechanus? Det var så länge sedan du besökte det planet att minnet bleknat. Men skalbaggen kändes mjällt i köttet, inga knastriga kugghjul.

[2097]

Martha
Jag tvärstannar och blir alldeles grå av fasa.
Torr och nästan pulvrig.
Min tomma bröstkorg knakar.

Jag vänder på huvudet och mina grådammiga nasiolabiala trådar ger ifrån sig en puff av mitt pulver när jag säger vi måste hugga! Det är bråttom!

Sen ger jag mig på min Romeo. Distraherad av vemod. "Varför är du Mechanus," tänker jag, "förneka din fader, vägra ditt plan."

Men det kan inte hjälpas. Modrontöntarna ska bort. Svårt att minnas? Ja, vem skulle vilja låta minnet vila vid att bli nermald gång på gång i kyriarkatets kuggar? Jag kan segla förutan vind men ej krossas i modronernas kvarn utan att fälla torra, krasande tårar.

[1d20+6] = 3+6 = 9 Rang + Smi + Lönnhugg

Det är svårt att tänka klart. Jag är en varelse som aldrig klänger sig fast vid gammalt hat och bitterhet. Jag kan förlåta. Men jag är också en varelse som låter nytt hat skölja över mig i våg efter våg. Kippar efter Ur-Kaos, drunknar under kyriarkatet. Gång på gång. Azathoth… stäng mina ögon, beskona mig… beskona mig att se, att förstå. Förstör ordning, glöm reda.

Mina klor är klena mot krabbans rygg. Jag är grå, tappar min lyster. Torr. River gång på gång utan att göra nån åverkan.

Gotthart… min styrman… fort!

[Nordbo]

Umm.... är den långa platsbeskrivningen här ovanför:

Krabban lyfter skalbaggen högt... (...etc etc...) ...i den lilla labyrinten.

något som enbart Martha ser ? Eller ser även såna som står kvar vid 'krabbhångelplatsen' så långt bort. Bara så jag vet vad Wolfram förutsätts veta.

[2097]

Förutsatte att åtminstone några förutom kapten Twist följde efter krabban, och att någon av dom hade ljus