The Unseen Servant forums

INTRODUKTION

Kyliga havsvindar sveper in över er när ni lämnar dalgången och närmar er Arenbodas portar. En flock fåglar cirklar runt en uppskjutande tornspira någonstans högt över stadens mitt. Längs med den slingrande grusstigen fram till porten är tält uppspända så långt ögat når. En frän doft av stekt fisk, svett och än värre saker står från tälten. Trängseln är påtaglig.

Vakterna vid palissaden korsar sina spjut när ni närmar er. De söker effektivt igenom er packning. Halvlängdsmännen i sällskapet får en relativt brysk behandling. En av vakterna, med ett stort svart skägg och ett ärr tvärs över ansiktet, gormar och föser folk åt sidorna för utfrågning.

Runt om en annan långsmal vakt med kroksabel står en grupp dvärgar med en gigantisk box i grovt utsirad grön metall på ett släp. Dvärgarna talar högt och rappt med yviga gester. ”Ovärdigt!”, frustar en dvärg med ett gigantiskt vitt hårsvall intryckt under en tunnhjälm. ”Ledsen”, svarar den smala vakten, ”inga märkligheter in i stan utan att alkemisten undersökt, rådets order.”

Efter att ha förtullat era varor släpps ni in i staden. På en balkong som överblickar gatan direkt innanför står en vacker, långhårig yngling i sidenkläder. Ynglingen spänner ögonen i dig och tycks viska något genom sorlet. Innan du hinner reagera blir ni vidarefösta av ytterligare en vakt som bereder väg för en överlastad oxdragen vagn.

Små droppar av regn landar på din nästipp och att döma av vagnförarens bekymrade uppsyn verkar det kunna bli skyfall snart. Ditt sällskap verkar ha försvunnit in i staden, uppätna av folkmassan. Du tränger dig vidare för att hitta tak över huvudet och ett mål mat.

Läs nu vidare under avsnitt A.

Avsnitt A

Efter ett par sena kvällar på krogen Stenen och tjuren kommer du i kontakt med en kroknäst man som presenterar sig som Ordo Svartnacke. Enligt honom finns pengar att tjäna för den som vill göra nytta för staden och inte ställer för mycket frågor. Det inflytelserika gruvarbetargillet vill att någon tar reda på vad som hänt det arbetslag som försvann i gångarna under deras lagerlokal för fyra dagar sedan. Gillet har redan skickat ner ett par handgångna män och kvinnor för att undersöka, men dessa har inte återvänt. Under lagerlokalen lagras bland annat flera oerhört värdefulla tunnor bergsalt.

Om du är intresserad och beredd att dela med dig av belöningen lovar Ordo att sätta dig i kontakt med gillet. Ni kommer att vara en mindre beväpnad grupp som ger er ner för att undersöka detta vidare.

Du antar erbjudandet. Läs nu vidare under avsnitt B.

Här har alla möjlighet att uträtta enklare stadsärenden fram till spelstart, se separat tråd.

Avsnitt B

Luckan till källargångarna ser oroväckande tung ut där de två vakterna står och håller den upprätt i väntan på att ni ska träda ner i mörkret.

”Vi finns här uppe hela tiden”, säger en av vakterna, en svettig figur med svullna armar som knappt får plats i den trånga ringbrynjan. ”Bara banka på luckan och uppge era namn så öppnar vi.”

Varulagret är tyst och nedsläckt så när som på vakternas enda fackla och era egna ljuskällor. Mäster Bernar, Ordos kontakt, hade insisterat på att ni skulle smyga in nattetid för att undvika ovälkomna frågor. Arenboda är inte övergivet kvällstid, men det är åtminstone svårt att urskilja ansikten på de mörka gatorna.

Fyra dagar sedan var det nu som de första arbetarna hade försvunnit i källaren, och två dagar senare även en beväpnad trupp. Nu är det upp till er, och uppdraget är enkelt: ta reda på vad som hänt arbetarna, ordna fram bevis och berätta för Bernar, personligen. För besväret: 200 silvermynt var, kontant. Men Bernar lät förstå att det är bråttom:

”Om två dagar ska den där källaren vara så lugn att min egen mor skulle kunna gå ner efter saltet själv!”
”Mäster, er mor är…” började den spenslige novisen som hållit sig snett bakom under hela konversationen.
”Ja, jag vet för i helvete att min mor är död”, röt Bernar. ”Men det var väl helt jävla otroligt, vilken gud skall man tala med för att slippa alla anställda idioter?”

Nu stirrar ni ner i beckmörkret under luckan. En av era ljuskäglor faller på varuhissen som Bernar berättat om. Bredvid den, en enkel stege i form av böjda järnstänger inslagna i väggen. Vakten räcker er en nyckelknippa och önskar lycka till. Dags att skrida till verket. Förste person sätter foten på stegens översta pinne och påbörjar nedstigningen.